Leve hantverket

Ett av mina rättesnören här i livet är det klassiska hantverksidealet. Speciellt är jag förtjust i arbeten med näver. Jag gör skålar, korgar och sockerskålar. Men även mer avancerade kärl, stånkor och ryggsäckar.

Okultiverade och barnsliga individer med primitiv humor - som Gunnel - skulle kunna kalla mig en tassverkare.

Tassboll

Nog för att jag är frusen av mig, men lite tassboll i snön är bra för både svans och sinne. (Men max två gånger per år.)

None shall survive!

Den råtta som tror att den överlever i det här huset tror fel! Här är det skarpögda missen som vakar, outtröttligt och ändå med en proper och välansad svans. Klorna är som alltid redo att strimla kött och stycka möss.

"Var det en råttsvans jag såg?"

Nu vet jag!

...vem Rosen liknar...

I min ungdoms spänstiga dagar

Kolla vad jag gjorde i Photoshop

Tjafs om detaljer

Bara för att Gunnel råkar vara hyfsad på det här med att bygga och snickra ska hon alltid hålla på att kontrollera allting. Som dörrkarmen på bilden.

Hon känner med tassen, lägger nosen på sned och ser missnöjd ut. "Här har de struntat i vattenpasset tror jag bestämt" säger hon sedan, medan svansen signalerar irritation.

Jag är lite less på detta, om jag ska vara ärlig.

Ej för utomhusbruk

Liten rosa har blivit stor rosa

Jag minns när den lilla rosa skrynkelsaken anlände. Hur det fick mig att känna mig. Undanskuffad, andrasorteringsmisse med svansen på sned.

Men nu har hon växt en del och är mer utspänd än skrynklig. Och nu tycker jag om henne. Hon är varm och luktar gott. Men det gäller att passa morrhåren från de starka nävarna!

Blöt i pälsen

I dag blev jag tvångsbadad i tvättstället. Jag har fått klagomål på att jag luktar illa. Men jag har då inte känt något.

Små fötter

Om jag ändå hade större tassar... Det finns varken träskor eller kängor i storlek 12. Och då snackar vi varken amerikanska eller engelska storlekar.